I fredags kollade vi på ”Mig äger ingen”, den var faktiskt ganska bra men gillade inte slutet så mycket. Tyckte filmen var lite sorglig ibland, men annars var det en bra historia. Filmen hade som sagt en jättebra handling men själv skulle jag inte ha tagit samma beslut som hon tog, att lämna sin pappa för han var alkis. Jag vet att det kanske är svårt allmänt om man har nära som är alkisar men jag tycker inte man ska överge folk bara så där och han var liksom hennes pappa och hon älskade honom så mycket när hon var lite.
Historia handlar om att mamman lämnar de (pappa och dotter) eftersom hon har hittat en annan man, och redan då hade han lite problem med drickande, han drack öl typ till allting men när de blev lämnade så tog han hand om henne så bra han bara kunde. De cyklade överallt och han både jobbade och lämnade henne på dagis och allt sånt, han gjorde verkligen sitt bästa liksom. Och det är just därför jag inte tycker att när hon var tonåring väljer att lämna honom för att han hade verkligen hamnat på botten med alkoholen. Men men sånt är livet och ibland är det lätt att säga utifrån men man kanske ändrar sig när det väl händer en. Jag skulle illafall göra mitt bästa om nån nära mig blev alkis, det är väldigt svårt och ibland långt väg att gå men det så livet är liksom alla vägar är inte lätta att gå i.
Min mamma hade läst boken och hon tycker att boken var bättre än filmen, själv har jag inte läst den men oftast tycker jag som min mamma så det är säkert så, plus att oftast blir det så att böckerna brukar vara bättre än filmerna.
